Japansk whiskey har under de senaste decennierna vuxit från en relativt okänd produkt till en av de mest hyllade i världen. Historien börjar på 1920-talet när Masataka Taketsuru, en ung japansk kemist, reste till Skottland för att studera destillation. Han återvände hem med kunskap om både hantverket och kulturen kring whiskeytillverkning, och tillsammans med Shinjiro Torii grundade han det som senare skulle bli Suntory. Denna grund lades med tydlig inspiration från skotsk single malt, men utvecklades snart till något som fick en alldeles egen identitet.
Det som skiljer japansk whiskey från många andra länder är den noggranna uppmärksamheten på detaljer och den nästan poetiska inställningen till balansen mellan smak, doft och textur. Där skotsk whiskey ofta framhäver torvighet och rökighet, och amerikansk bourbon bjuder på sötma från majs och nya ekfat, har japanska destillerier ofta valt en mer subtil väg. Resultatet är ofta en whiskey med rena, eleganta och komplexa smaker, där harmoni prioriteras framför kraft. Man pratar ibland om att japansk whiskey känns mer "reflekterande" än "deklarerande".
Suntory och Nikka är de två giganterna som format den japanska whiskeyn. Suntorys Yamazaki-destilleri var landets första, och deras produkter präglas ofta av fruktighet, blommiga toner och en finstämd ekbalans. Nikka, grundat av Taketsuru själv, har å andra sidan utvecklat en stil som i vissa fall lutar mer åt den robusta skotska traditionen, särskilt i deras Yoichi-destilleri på Hokkaido, där havsnära klimat och torv används för att ge en distinkt karaktär.
Utöver dessa finns flera andra viktiga aktörer. Hakushu, som också ägs av Suntory, ligger i Japans bergstrakter och producerar whiskey med friskhet och en lätt rökighet som speglar den rena naturen i omgivningarna. Chichibu, ett yngre destilleri grundat 2008 av Ichiro Akuto, har snabbt fått kultstatus bland samlare och entusiaster. Deras småskaliga produktion och experimentella approach, med olika typer av fat och jäststammar, visar på en dynamisk framtid för japansk whiskey.
Ett särdrag för branschen i Japan är också att destillerierna sällan byter råsprit med varandra, till skillnad från i Skottland där detta är vanligt för att balansera blends. Detta har lett till att japanska producenter ofta måste vara självförsörjande på variation, vilket i sin tur driver fram en kreativitet i hur de hanterar olika jästtyper, destillationsmetoder och fatlagringar. Japansk whiskey kan därför vara otroligt mångfacetterad inom ett och samma märke.
På den internationella scenen började japansk whiskey få erkännande på allvar på 2000-talet, när flera sorter vann prestigefyllda utmärkelser. Detta ledde till en global boom, vilket ironiskt nog resulterade i en brist på äldre buteljeringar. Idag är många av de mest eftertraktade flaskorna från Yamazaki, Hibiki eller Yoichi svåra att hitta och betingar höga priser på auktioner.
Samtidigt har denna knapphet öppnat för nya uttryck. Flera destillerier experimenterar med att använda inhemska ektyper, som den japanska mizunara-eken, vilken ger unika inslag av sandelträ och rökelse i whiskeyn. Dessa karaktärer är svåra att hitta någon annanstans i världen och bidrar till att ge japansk whiskey ett särskilt djup.
Så man kan säga att japansk whiskey bär med sig en respekt för traditionen, men filtrerad genom en kulturell känsla för balans, estetik och innovation. Den är ingen kopia av skotsk whiskey, utan är som ett självständigt uttryck, lika mycket präglat av japansk natur och filosofi som av det västerländska hantverket den en gång inspirerades av.